dikt av alexandra.

Som i en dimma, men ändå så klart.
Jag ser er, men kan inte känna er.
Hoppet är det sista som lämnar människan,
men man ska aldrig hoppas på något som bara tar energi när du som mest behöver den.
Jag går in i mig själv för att hämta styrka när det är som kämpigast.
Ibland är min styrka slut, då behöver jag vila, eller bara gå ifrån.
Tänk inte en tanke på de människor som gjort dig ont och svikit dig- dom är inte värda det, och du blir bara svagare av alla tankar!
Lär från igår och lev idag.
Styr livet dit du vill ha det, för du har bara ett. Tror jag?(Ja, förutom "Cat-women" då för hon har väl 9 precis som katter?) xD

Ta hand om dig själv, för du behöver vara stark för att klara dig- och du blir definitivt inte stark om du inte tar hand om dig - både psykiskt och fysiskt!
Håll dig till de som gör dig väl, som vill dig det bästa, som finns där, och som Älskar Dig Som Mest När Du Förtjänar Det Som Minst.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0